love. kat

tisdag morgon
utanför mitt köksfönster står en ung man och sopar asfalten
jag betraktar honom medans kaffebryggaren gurglar
alldeles för nyvaken för att vara diskret
han ser snäll ut

själv ser jag mest trött ut
med stora rutiga pyjamasbyxor och en urtvättad t-shirt föreställandes da vincis vitruvian man
bilden av den perfekte mannen
och så jag
det blir lite bättre jämvikt så i världen tänker jag och hasar ut för att fylla på kaffe
nu har det samlats ett helt byggarbetargäng på gården
härligt att bo på första våningen sådana här mornar konstaterar jag och hejar på dem genom fönsterrutan

den perfekta kvinnan hasar tillbaka till soffan
mhm, jo, kaffet blir allt lite godare med röd mjölk i, funderar jag vist
leonardo vänder sig lite i sin grav
det är nya tider nu, tröstar jag

byggarbetarna tappar ett stenblock utanför så det dånar mellan husen
jag hoppar till och spiller ut kaffet över t-shirten
det rinner sakta ner för den virtruvianska mannens exakt formade bringa
jahaja, så kan det gå, så kan det också gå tänker jag
god morgon på dig också perfektionen

det jagar skuggor över väggarna i mitt sovrum
jag sover mellan 39 kronors-lakan från ikea

imorse bad jag Gud om att få sova lite mer
på engelska till och med bad jag honom
jag tänkte att han liksom kanske förstår bättre då
han svarade inte
jag tolkade det som att jag fick snooza hur länge som helst
sen var jag sjukt sen till jobbet

jag har dessutom inte tvättat håret på jättelänge
man skulle kunna säga att jag är lite äcklig och det skulle inte vara helt fel
undrar om man kan ställa sig blixtstilla i regnet i en timme och sen vara helt ren?
liksom inifrån och ut
jag ska be gud om lite ösregn tror jag

och fem minuter efter min önskan till han däruppe
svarar gud med lite fisigt duggregn
jag tror vi har lite kommunikationsproblem
hello, god, I think we have som communication-problems
kanske behöver vi bara jobba lite på relationen
jag tänker att jag ska storstäda och tvätta håret ikväll
kanske blidkar det honom lite

dear god, you might be a little bit disappointed with me but I promise that I will clean my appartment and wash my hair tonight. ok?

sådärja
jag vet hur man ska tas med såna som han

lagar hemmagjord müsli och längtar efter regn
ett sjuhelvetes jävla smattrande, sjungande regn

måndag morgon och jag är för trött för att ens fräsa åt de pigga jävlarna

   -  lämnar jord- och kaffespår i lägenheten och tänker att jag städar imorgon -

och när de säger att de missade våren
skakar jag på huvudet och ler
ni förstår, vi möttes utanför farstun ikväll

i Italien sitter jag på klippavsatsen och målar av havet
jag låter vågorna bli blodröda
låter dem ivrigt slicka i sig av den hårda stenen
fräsande av ilska tvingas de dra sig tilbaka
tills strömmarna åter låter dem sluka strandlinjen 

jag tycker om mina röda vågor
jag tycker om deras hunger
låt dem otröttligt gapa efter klipplinjen
låt stormarna lyfta dem högre och högre och högre

inget mer stilla vatten
idag låter vi ovädret råda över oss

och det är så jävla lätt
hennes mjuka värme
att hon valt mig

jag kan aldrig bli besinningslös
bredvid hennes andetag

lördag morgon 14:e april och blötsnö faller ivrigt ner utanför fönstret
det hörs redan från sängen, under täcket
det knäpper och knastrar från fönstret när snön smälter från taket
mjahaja, typiskt aprilväder, muttrar jag för mig själv samtidigt som kaffebryggaren gurglar i köket
jojo, visst, det hade man ju kunnat vänta sig
jag suckar omständigt och rättar till farfarskoftan

rövardottern är eld och lågor över att jag äntligen masat mig upp
leker frenetiskt med de oknutna röda snörena längst nere på mina pyjamasbyxor
ännu omedveten om att jag plötsligt förvandlats till en gammal gubbe över natten

medans dottra mi snor runt fötterna traskar jag långsamt fram till fönstret i vardagsrummet
betraktar med förtjusning utvecklingen i mitt mini-växthus
jojomensan, basilikan frodas med flera gröna små skott i alla raderna jag sått
basilika kan man alltid lita på, det vet man ju, basilikan är lättsåd, jojo, det är ju känt
gammal-versionen av mig själv studerar nyfiket de andra små frö-bankarna
titta där minsann, två små petunior har grott, så fint, och till och med blomstertobaken börjar synas
jag sörplar kaffe och gottar mig

en stund står jag kvar framför fönstret
våren är nyckfull i år, vägrar att följa reglerna
det gör du rätt i minsann, skrockar jag vist
man ska inte hålla på och vara andra till lags hela tiden, ibland måste man säga ifrån
jovisst, så får man tänka, det får man
det rasar blötsnö från trädgrenarna med ett brak

nej men titta där, där syns en till liten spirande petunia, den hade jag visst missat
jojo, det blir allt en vår i år också
det blir det allt mig veterligen

allt är varmt, rörigt, blossande
rak i ryggen står hon
hård och mjuk på samma gång
jag stammar nästan, lutad med ryggen mot kylskåpet
hon kupar handen försiktigt om min kind
stryker metodiskt bort luggen från pannan
granskar mig noggrant
jag bleknar och hettar
försöker registrera varje skiftning i hennes ansiktsuttryck
väntar
på värmen
(jag tycker om dig)


för första gången säger hon ja
för sista gången säger hon nej
mm, okej svarar jag grötigt
jag förstår, klart, jag har ju alltid förstått

hjärtat söndersmetat, alldeles för varmt
vid mina fötter
klart jag förstår, jag har ju alltid förstått