i lägereldarnas och sagornas tid
som ett urtidsdjur är jag
som katla i mio min mio låter jag
som katla i mio min mio känner jag mig
det är på tiden
jag har nog inte varit ursinnig i hela mitt liv
i några minuter är jag det
sen ändrar jag om i sagan och dräper monstret själv
skorpan stiger fram och blåser i det gyllene hornet
säger att det räcker nu
okej
(oj)
han är egentligen inte så modig den där skorpan
men hjälte i sagan ändå
i min värld är det inte lägereldarnas och sagornas tid
i min värld är det är lördagseftermiddag och molnigt
typiskt februariväder
och jag andas
och tänker att det räcker nu
det räcker nu
med att snörvlande snyftande be alla att hjälpa mig
förklara hur jag ska göra
rädda mig undan allt som gör ont
jag klarar mig själv
jag klarar mig faktiskt allra bäst själv
(trumvirvlar och explosioner)
i lägereldarnas och sagornas tid
tar jag mig själv på ryggen och hoppar
i min värld går jag tillbaka
lagar födelsedagsmiddag i februarivintern
och skiver berättelsen precis som jag vill