so we walked in shame and in pride
jag ber henne träffa mig på någonstans
där ljuset inte når in
hennes hud är inte rätt men
eftersom liv kräver liv
betalar vi 300 kronor till en man som kör oss bort från staden
bort från gatlyktorna vars sken visar oss för mycket av varandra, de visar allt vi inte vill se så han kör oss och vi blundar
hennes lägenhet luktar cigarettrök och ångest
det ligger drivor av kläder och böcker på ett skrivbord och smutsiga gardiner täcker knappt fönstret
någon rör sig i rummet bredvid men jag har slutat lyssna
hon har en katt som heter PJ, den är döpt efter PJ Harvey, och vi pratar lite om det ett tag på morgonen och jag stannar den tid jag tror behövs för att betala
för beröringen
eftersom
vi båda vet
att mörker kräver ljus
på morgonen går jag, flera timmar, genom staden som föder mig
världen vaknar samtidigt
butiksägare öppnar sina fönster mot världen, morgontidiga gäster dricker kaffe på uteserveringen, duvor pickar i sig smulorna av någon annans liv vid deras fötter
stadens råttor göder sig tjocka
och hon frågar mig vad jag vill sova i
om jag vill ha något som jag kommer se snygg ut i
och jag säger ja, det vill jag
så jag sover i en röd t-shirt med ett tryck av Destiny’s child på
och den är rätt snygg, jag blir rätt snygg
och för det offrar jag min egen hud och någon annans händer
för det skaver solen mina fötter när jag går hem
för jag vet
att mörkret
föder ljuset