februari - två år
Det är 2018 och jag går jag ofta hem från pendeltågsstationen. en natt stormar snön och jag har högklackat och är full på mousserande vin som jag köpt för mycket av i baren på sidogatan till odenplan.
den där han gick.
bartendern ger mig vatten utan att jag ber om det och vakten säger att det är dags att gå fast jag sitter bara där och tittar rakt fram. den natten stormar det snö när jag går hem och det viner in i mig. spellistan går på repeat och jag kan inte gå rakt.
dagen efter tänker jag på det. det känns ingenting.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
förmiddagsljus i sovrummet
det spelar över min ögonlock när jag blundar
hela hyreshuset är ångestdämpat
tyst
prometazinhydroklorid-vila över oss
dammigt solsken i hörnen