under regntunga morgontimmar blir jag en storartad kapten
det är en gråtyngd morgon
jag sover som om hela världen jagade mig
och vaknar med täcke och lakan ihopkorvade i mitten av sängen
rövardottern kliver på min bröstkorg
om det gjorde ett ljud skulle det låta kras, kras, kras
om man ville skulle man kunna säga att regnet hänger i luften
om man ville skulle man kunna säga att gråten sitter precis innanför kraset
jag frågar rövardottern om hon ser att det regnar ute nu
hon tittar på mig med stora ögon
jag fyller på kaffe
och känner lite på det ledsamma därinne
försöker klura ut, som på en karta, exakt var det sitter
lite till höger om hjärtat, snett ovanför revben nummer tre
där
jag har aldrig kunnat styra över mina ledsamheter
kapitulera
är det bästa
därför är gråtyngda mornar bra att ha
för att rita kartor över kroppen
med mitt liv
skulle jag kunna bli en storartad navigatör
segla över oövervinnerliga hav
den största kaptenen av dem alla!
men för den här morgonen
bäddar jag sängen slät
tröstar den regnblöta rövardottern
och prickar upp vägen till revben nummer tre