Augusti och livet som inte blev
Jag drömmer om illavarslande clowner som knackar på mitt fönster om natten. Men jag är inte rädd.
Jag vaknar och livet pågår.
Natten till lördag luktar jag som honom. Han säger att han älskar mig och jag säger att jag älskar honom. Vi håller varandras händer under bordet och när jag går säger jag åt honom att ta hand om sig. Jag säger inte åt honom att inte dö. Kanske borde jag det.
Morgonen efter packar jag en ryggsäck med nattlinne och mousserande vin och bokar in mig på ett hotell utanför stan. Jag bär örhängen av blått fönsterglas och mörkrött läppstift och låtsas att jag är vacker. Att det är sant.
I mitt rum har de Manchester-fåtöljer och bilder på Kennedyfamiljen på väggarna. Jag sitter i fönsterkarmen och dricker prosecco. Kyrkklockan utanför rummet slår tjugo slag,