ni är inte vackrast i världen, världen är vackrast i er
det är en sådan regntung, grå morgon när jag går hem
det slutar alltid med att vi dricker vin i hans gamla soffa, längst uppe i hyreshuset, det som ser ut som en villa fast det inte är det alls
kan du inte sova nåt? mumlar han med munnen alldeles tätt mot mitt öra
han kryper ihop så nära det går
all tyngd, all värme ovanpå
millimeters-mellanrum, jag ler
nej, jag kan verkligen inte sova mer nu
grattis på födelsedagen!
sömnvarm andedräkt mot kinden
hejdå
jag går hem genom barndomstrakterna
rastlös till tusen
mammas soffa
snabbkaffe och regn mot altandörren
det är så jävla onödigt
att vi inte kunde passa för varann
(och jag säger till honom att han måste lyssna på emil jensen nu, och jag spelar det för honom, flera låtar spelar jag, men han har inte lyssnat när vi ses igen och kanske är det därför)
kanske är det därför vi inte är vackrast i världen den här gången
inte som då när vi stod på trägolvsplankorna och ingen var vacker, egentligen, fast jag tänkte det när han stod där lite blygt i mjuktvättade, blåa kalsonger och strök håret försiktigt från ansiktet
kanske är det så
på natten, i gästrummet i mammas lägenhet trummar regnet mot stupröret
trrrr-tr-tr-tr-tr-trrrrr-tr-tr-trrr
jag klampar ut i för små träskor och nattlinne och fryser om benen och stoppar trasor i stupröret för att det ska bli tyst
trt-trt
jag kan sova nu
här
bara inte med dig