om lukten av gamla lakan
jag bäddar sängen för första gången på länge
lakanen luktar gammal sommarstuga
jag väljer dem
på morgonen, på övervåningen, i barnrummet, vilar resterna av regn utanför fönstret
tapeterna är översållade av blommor, rosor tror jag det är
de är gamla, gufläckiga
här uppe blir det alltid för varmt under sommarnätterna så det gör inget att fönstret är gistet och inte har kunnat stängas på flera år
man kan vakna långsamt här
låta världen vara grynig en stund
så jag gör det
kisar genom halvöppna ögon på den skrangliga röda sängen mittemot
där sover han som jag växt upp med
det bruna håret är rufsigt av sömnen och täcket är nerhasat vid höfterna
han får krypa ihop för att få plats
ihopvecklad på tvären, brunbränd rygg mot fönstret
vuxen i tonårssäng
om en stund kommer han att vakna, sucka över att jag snarkat inatt igen och så hasa sig ned till köket och frukosten
jag undrar om det luktar barndom om jag stryker med handen över hans huvud
jag hör redan nu att de är vakna där nere
radion står på och det skramlas och pratas över vattenkokaren
när jag var liten kunde man få söta, amerikanska flingor till frukost om man ville
det ville alltid jag
några få solstrålar silar in genom fönstret, genom håligheterna i spetsgardinen
i ljusskenet virvlar dammkorn
fågelsång långt borta och precis utanför
världen vaknar nu
världen vaknar nu
världen vaknar nu