some die young
Jag vill bara inte känna mig ensam och olycklig en kväll,
säger han och jag undrar om all yta egentligen bara är lögn.
Vi går över stockholms nattljus och snötäcke.
Högt över, på en balansgång, går vi.
Är det något som är fel? undrar han när jag klär på mig och går. Nej, ljuger jag. Jag måste bara upp tidigt imorgon, du vet, det är bättre att jag sover hemma.
Nerför trapporna ljuger jag mig, förbi nattportiern bakom receptionsdisken ljuger jag mig.
Taxin går ljudlös genom staden
en meter ovanför marken går den.
Till höger glittrar kaknästornet,
jag sträcker mig ut genom fönstret och rör vid det med handen.
Jag undrar om alla som jag träffat har ljugit för mig, tror du att det kan vara så? frågar jag taxichauffören.
Kan det vara så att de ännu inte själva vet vad som är sant?
Du förstår, jag lämnade nyss någon för han äcklade mig.
Chauffören är tyst, nattluften trycker sig mjuk mot rutorna.
Som sammet är den, luften.
Jag tycker inte om sammet, säger jag till chauffören. Jag tycker inte om hur den känns mot fingrarna.
Jag tyckte inte om hur han kändes mot fingrarna.
Chauffören tänder en cigarett och kör utan att hålla i ratten.
Kanske tyckte han om hur du kändes under fingrarna? frågar han.
Han tyckte om att jag levde.
Han tyckte om att jag fanns till, svarar jag
Allt annat lämnade vi för sjutton år sedan, men jag kom inte ihåg att minnas det förrän nu.
Nåväl, säger taxichauffören och fimpar på räcket till Västerbron.
Bäst det som skett då. Vill du ta den snabba vägen hem?
Nej. Jag vill att du kör så jag glömmer vart jag kom från
Då vet jag precis vägen, svarar taxichauffören.
(Epilog)
Fryser du? frågar han. Ja, litegrann, svarar jag och han håller om mig mjukt ovanför molnen.
Minns du den gången när vi somnade under stjärnorna, när vi inte skulle ses egentligen men du kom över sent om natten och jag bäddade för oss i trädgården?
Han viskar tyst med kinden tryckt mot mitt hår.
Nej, svarar jag.
Men jag minns den gången när du sa att du skulle hoppa om jag inte kom.