10:e december
Jag längtar efter upphöjdhet, att likt Selma Lagerlöf blicka över förunderliga landskap. Jag saknar tågresan norröver, till mörkret och snövidderna och adventsljusstakarna i de övergivna stugorna. Jag saknar resan, tillståndet i att vara på väg, för mycket prosecco på hotellrummet och lakanen i sängen som alltid är krispiga och vita. Jag längtar efter tystnaden och vägen och andrummet. Undrar vad den billigaste biljetten kan kosta, vad som helst för en resa och för en natt. Studentpris på SJ och Håkan sa att han ville att någon skulle ta honom någonstans men jag vill inte till fest och inte till kärlek. Jag vill till tunga granskogar och snöknarr. Ge mig snöknarr och prosecco ur en badrumsmugg och upphöjdheten som Selma ser är också min.