hur börjar man och vart går man sen?
jag drömmer på natten om att jag får barn, fyra små barn får jag, men så ska de tas ifrån mig och jag får inte bestämma och fula namn ska de få allihopa. jag berättar på frukostmötet på jobbet och de skrockar och säger som alltid att du katarina du har då för konstiga drömmar och jag dricker en till kopp maskinkaffe och funderar på var det kommer ifrån och så slår det mig plötsligt att det är maktlösheten
maktlösheten
i det hela som är själva poängen och jag talar om det för alla alldeles högt och de tittar på mig och jag vet inte längre om det är medlidande eller vansinne de tittar på mig med.
jag jobbar hårt om dagarna, jobbar alltid hårdast,vet liksom inte hur man gör annars, lägger ner själ och hjärta i telefonsamtal för att förklara för en mamma vars dotter gått igenom allt hemsk man kan, att jag tänkt kring henne och att jag kommer att göra det bästa jag kan, det allra bästa, säger jag fastän min själv och mitt hjärta inte alls slår för det här egentligen och då blir allt sådär skevt att världen vänds ett halvt varv och jag har ingen aning om vad jag håller på med längre.
och jag gör planer, fina planer i text på datorn för det är helt fullt av allt i huvudet, jag måste tänka femhundra miljoner tankar om dagen, femhundra miljoner säkert mer än alla andra, för det går så snabbt därinne just nu, hinner aldrig tänka klart innan nåt nytt kommer upp. så jag gör en plan och tänker att nu måste du följa, stå rakt upp, andas, gå framåt, hålla planen stenhårt, skrynkla sönder pappret lite i handen men hålla fast i någonting.
jag har ingen aning
och jag är less, och arg och irriterad och ledsen och förväntansfull och allt existerar på samma gång men längst inne under allt som är duktigt på jobbet och fan för det här, fan för er vill jag vråla ibland eftersom jag aldrig riktigt lärt mig det här med att vara arg. hur gör man? och så ibland tittar jag fram där inifrån och jag får hälsa att hej på dig, det var för länge sedan och jag blir så innerligt glad och vill stryka fint över mig själv och över färgglada höstlöv och långrandiga halsdukar och ben howards sångröst och kandelabern på mitt köksbord och mest av allt stryka över styrkan där och kärleken och jag är så glad, tack söta för att du kom på besök för jag har saknat dig.
var snäll och dröj inte så länge innan du hälsar på igen
och jag tänker på att handla skrivmaskiner att hamra vackra texter på, att gå upp tidigare än världen för att hinna hälsa på dagen först, att ha frostbiten näsa i mörkblå höstjacka och ringa till honom jag inte sett på så länge att dricka te och lyssna på lars winnerbäck och prata om kärleken igen och varför den gäckar mig så.och jag tänker på att ta flera bilder, arga bilder, ledsna bilder, fina bilder för att få plats med känslorna nånstans för att komma ihåg var jag är nånstans därinne är jag, då ser jag. jag tänker på att skriva fler texter för jag måste, jag måste skriva, finnas här för då vet jag. hamra ut och sätta upp på vardagsrummsväggen
jag vet nog inte riktigt var jag ska börja bara
hjälp?