vi är så nära nu, kom närmare/två år sedan
Jonathan Johansson på tunnelbanan i Stockholm
ljusflimmer över väggarna
jag har ärr längs benen
de ser vackra ut
01.30 vaknar jag
01.40 ringer han
du är den enda som jag kan vara den ångestfyllda pojken med, säger han
mm, svarar jag
jag tycker så mycket om dig för det, säger han
mm, svarar jag
rövardottern lägger sig till rätta över axeln, över hjärtat
jag skriver en lista över alla andra anledningar han har att älska mig