som jag minns det

allt är varmt, rörigt, blossande
rak i ryggen står hon
hård och mjuk på samma gång
jag stammar nästan, lutad med ryggen mot kylskåpet
hon kupar handen försiktigt om min kind
stryker metodiskt bort luggen från pannan
granskar mig noggrant
jag bleknar och hettar
försöker registrera varje skiftning i hennes ansiktsuttryck
väntar
på värmen
(jag tycker om dig)


för första gången säger hon ja
för sista gången säger hon nej
mm, okej svarar jag grötigt
jag förstår, klart, jag har ju alltid förstått

hjärtat söndersmetat, alldeles för varmt
vid mina fötter
klart jag förstår, jag har ju alltid förstått
Allmänt
2 kommentarer
Neredi

Kan inte förstå att du skriver så som du gör. Alla ordfaller på exakt rätt plats, så det nästan blir jobbigt. Du är fantastisk !

katarina

men fina du! så innerligt jävla glad jag blir av det du skriver. och det är roligt det du skriver, att alla ord faller på exakt rätt plats, för det är nåt jag tänker på. vilka ord jag ska använda, i vilken ordning de ska komma. det är som att det är viktigare än innehållet. det ska vara vackert att läsa, det är viktigast. det är makalöst i min värld att någon annan kan läsa det jag skriver på samma sätt som mig. tack snälla för din kommentar, den betyder massor!