om hjältesagor och snöflingor
på tv:n letar de efter landet som inte finns
och utanför fönstret hemma hos mig faller den vita skymningen tyst från himlen
och så letar sig allt längst in
jag gråter tills ansiktet krampar ihop
rövardottern flyr in och ut på balkongen
kommer in med pälsen dekorerad av tusentals blöta flingor
det snöar vantar utanför
när jag badar på kvällen betraktar jag mig själv
på benen syns små ilskna röda prickar
märken efter vassa klor som borrat sig ner kärleksfullt
jag konstaterar att det är det närmaste tecken på beröring min kropp kan visa upp
sjunker ihop, ner, lyssnar till ljuden under ytan
jag undrar om det är tillräckligt
med hjärtslag
och mod nog för även den största av hjältesagor
i landet ingenstans skrivs historien på nytt
utanför mitt fönster virvlar vintern så sakteliga mot marken