love. kat

mot jobbet och mot skärgårdskväll går jag

med vit klänning och för stor grå kavaj

okammat hår och ryggsäck

 

vid skogvägen märker jag att klänningen åkt upp

jag visar blekrosa, nyinköpta trosor och blåmärksfyllda ben för dem som råkat se

medans jag rättar till det hela, blir anständig igen,

funderar jag över det här med att jag tycker bäst om att lyssna på hela skivor

från början till slut, från låt ett till låt tolv

som det var tänkt

det blir bättre då helt enkelt

 

fast det är klart

om någon spelar och sjunger för dig över telefon

finns inga regler längre

när han gör det grinar jag lite tyst så att det inte hörs

jag tror jag gråter för att det är så orättvist

orättvist och vackert och fullständigt omöjligt

som att det måste finnas en jämvikt i allt

kanske gud vill ha det så

lite mer ordnat på så vis

 

sen kommer jag fram till gullregnsträdet i mitten av skogen

i trädkronan håller koltrastarna konsert

tack för sången viskar jag