i det fina, tunna ljuset står jag och väntar tyst
och så tänker jag på Den största sorgen
jag tänker lite på den när jag sitter lutad mot köksskåpen på den randiga mattan också
jag tänker att den är vanvettig Den största sorgen
att det är en vanvettig, vansinnig sorg
rövardottern får lägga sig alldeles nära
och jag får hålla min hand
sådär så att jag kan känna hennes andetag
så att jag kan känna värmen och livet i henne
vanvettig är den, sorgen
men vi andas tillsammans en stund, jag och rövardottern
för jag antar att Den största sorgen, såsom allt annat i världen, har rätt att existera
så då får den göra det
en liten stund
en kvinna har sagt till mig
att förlusten river i mig
du har sorg, sa hon
jag sa aldrig, att det var Den största sorgen
nåväl
existensberättigande
ger jag den nu
- varsågod och Sörj
(tack)