om nordnorge och wallis bird
säger en ung kille till mig
att jag liknar wallis bird
det gör mig lycklig
jag tycker om att veta att någon ser på mig så
det är fint annars, i nordnorge
från frukostsalen syns fjorden som sträcker sig mellan snötäckta berg
och jag och åsa
sitter i skrangliga vandrarhemssängar
dricker vin ur pet-flaskor fast det är förbjudet
och jag får känna mig så varm
som jag gör när med henne
bara det att sitta på arlanda med söndagskvällsmörkret utanför
lyssna på de metalliska utropen från högtalarna, se den konstanta rörelsen runtomkring
andas
och vara mitt i allt som lever
det får mig att känna mig hel igen