den perfekta mannen och så jag
utanför mitt köksfönster står en ung man och sopar asfalten
jag betraktar honom medans kaffebryggaren gurglar
alldeles för nyvaken för att vara diskret
han ser snäll ut
själv ser jag mest trött ut
med stora rutiga pyjamasbyxor och en urtvättad t-shirt föreställandes da vincis vitruvian man
bilden av den perfekte mannen
och så jag
det blir lite bättre jämvikt så i världen tänker jag och hasar ut för att fylla på kaffe
nu har det samlats ett helt byggarbetargäng på gården
härligt att bo på första våningen sådana här mornar konstaterar jag och hejar på dem genom fönsterrutan
den perfekta kvinnan hasar tillbaka till soffan
mhm, jo, kaffet blir allt lite godare med röd mjölk i, funderar jag vist
leonardo vänder sig lite i sin grav
det är nya tider nu, tröstar jag
byggarbetarna tappar ett stenblock utanför så det dånar mellan husen
jag hoppar till och spiller ut kaffet över t-shirten
det rinner sakta ner för den virtruvianska mannens exakt formade bringa
jahaja, så kan det gå, så kan det också gå tänker jag
god morgon på dig också perfektionen
Fantastiskt skickligt skrivet. Skickligt är rätt ord. Och hemskt vackert och bilden texten ger mig är så bra