love. kat

 

det är sista eftermiddagen i februari och jag vaknar efter förkylningssömn på soffan

klockan är halv sex och det är mjuk skymning i vardagsrummet

rövardottern rusar som en illbatting upp och ner från soffan

trampart for, fort, fort över hela mig

såja lilla vännen, såja, får jag viska

lugn kära du,lugn, än finns tid av ljus, än finns tid att vakna

hennes hjärta pillrar mot min bröstkorg

 

vi delar samma eld hon och jag

det river i oss båda

ögonblicken innan våren spränger sig fri

vi vet ännu inte riktigt

hur vi kliver ut

 

jag köper hem allt som kan växa och väckas till liv

tulpaner och körsbärsblom och en krokus som jag ställer i kruka på köksbordet

på den femte dagen slår den upp sina mörkblå, vajande kronblad mot världen

jag följer den som vore det livet som öppnades för mig

 

så på jobbet, i vårt arbetsrum, smattrar det plötsligt mot fönstret

jag flyger upp och trycker ansiktet mot rutan

åh, ellinor, hör du? hör du, det är det första vårregnet!

hon skakar på huvudet och ler åt mig

du är allt bra tokig du, katarina

 

rövardotterns hjärta pillrar mot bröstkorgen

tre, korta snabba signaler är varningen innan det sprängs

vi är uppe i hundra tusen nu

jag ropar på henne från balkongöppningen

vi tränar när ingen ser

betonggolvet är kallt och rått men det håller

det går nog det här också, det ska nog gå det här också ska du se