rymdevigheten finns inte
Utanför bilen är stjärnhimmeln enorm, inuti immar fönstren igen. De pratar om husrenoveringar, barnuppfostran och vem som egentligen gör vad därhemma. Himlavalvet skulle krossa dem om det föll ner nu. Hon andas på fönstret och ritar med fingret. ’Hur gick det egentligen med den där målaren, fick ni tillbaka pengarna för arbetet?’ Undrar hur tung rymden är, om den blivit trött av att finnas i evigheters evigheter. ’Och inte fick ni fira jul ordentligt heller, fattar att det måste ha varit tufft för er nu.’ Det är stjärnklart utanför strålkastarfältet, hon måste vinkla huvudet för att se himlen. ’Såg ni räven?!’’Nej, jag missade, var var den?’ ’Där på fältet, precis bredvid vägen.’ ’Typiskt.’ ’Typiskt.’ ’Men vad sa Jakob då, om ditt schema på sjukhuset?’