depressions-måttstocken
Jag ser avsnittet av Euphoria där Ru ligger i sängen så länge att hon får njurbäckeninflammation. Det är en vansinnigt bra scen. Det är också en bra måttstock för depression.
Exempelvis. Jag gick upp ur sängen idag. Det är bra. Det är över jätteilla på måttstocken.
Det är inte lika bra att lägga sig raklång på mattan i vardagsrummet och sedan inte orka gå upp därifrån. Jag vet inte vad det är, varför man måste ligga på golvet ibland men jag tror det är något med tyngden. Hur den drar.
Mycket bra saker, enligt måttstocken, är att äta mat, städa undan och duscha. Orkar du kontakta en vän imploderar måttstocken av sin egen absurditet och du behöver den inte mer.
En annan bra sak är små vita piller. SSRI-piller. Har jag hört.
Äch, vad vet jag.
Jag har gjort kaffe, jag har gått upp, jag kommer att svara på meddelanden i telefonen. Jag kommer till och med gå och handla mat. Måttstocken har imploderat för länge sedan.
Men jag antar att den är bra ändå, trösterik kanske. Något att förhålla sig till.
Eller, jag vet inte, det var bara det första jag tänkte på imorsen när jag inte gick upp ur sängen fast jag sovit tolv timmar. Hade jag haft en annan måttstock hade den sagt att det var väldigt dåligt. Att sova tolv timmar. Därför är det så skönt att jag inte bryr mig om några andra måttstockar.
Allting är ju ändå relativt och du måste hitta din egen väg i livet osv osv. Du ska se till att använda livsklyschorna och måttstockarna så de jobbar för dig. Och allt är ändå bra, enligt måttstocken. Ett steg och ett steg osv. Skapa din egen värld, regera där. Allsmäktig. Den enda guden är du. Osv.
Du fattar? Bra. Hörs imorgon då.