Såhär är det, det här finns.
1. Jag har skrivit om honom förut. Han säger att han älskar mig, jag säger att jag älskar honom, vi håller händerna under bordet. Dagen efter åker jag till ett spa utanför staden jag har örhängen av blått fönsterglas, de är borta nu. Han måste alltid vara nummer ett. Jag skriver till honom på instagram, roligt att jag just friade till dig skriver jag, han frågar när han får träffa sin fästmö, jag svarar inte. Hamna aldrig på psyket skriver han sen hörs vi aldrig mer. Jag hittar bilder på honom när jag letar genom datorn.
2. Han är lång och har skägg och har rakat hår och jag håller handen på hans ben under bordet, han säger att hans kompis märkte det men sa inget. Det vi har äcklar mig. Han älskar det. Jag har inte svarat på över ett år nu.
3. Han som skriver från Tyskland, han som ringde från sjukhuset när han lades in. Jag minns inte om jag svarade då. Han ber mig komma dit, vi ska sova i tält och bada i havet när vi vaknar, jag funderar på det. Han är inte osund, han äcklar mig inte, men han stressar mig. Han vill att vi ska chatta en speciell tid, vilken tid ska vi höras imorgon, jag akn klockan ett och klockan sju! Jag svarar en annan tid än den vi har sagt.
4. Jag frågar om han tänkt på mig och han svarar att om jag bara visste. Det är en toalett högst uppe i skrapan och jag är uttråkad. Visst, tänker jag för jag bryr mig inte särskilt.
5. Han som bor i Spanien, jobbar som pilot, jag ber honom skicka bilder från sin dag, han gör det. Det är fint, inget som skaver. Han frågar hur det går med min roman, ber att få läsa, ber mig att skriva in honom i boken. Jag gör det. Den delen blir trygg, kanske lycklig.
6. Han har jag också skrivit om förut det är han som ringer och säger att han ska älska mig tills han dör. Jag önskar att han inte sagt det. Det är svårt att glömma sånt, jag har svårt att glömma sånt. Det bästa 2020 är att han håller mig i handen hela vägen hem för jag halkar i snön. Jag vill inte att det ska vara sant.